av Jérôme Delbey
En dansad iscensättning av Marguerite Duras roman med samma namn.

 

En man, en kvinna, ett rum, en säng ... Mycket tårar och ibland begär ... Skönheten, mjukheten och våldet hos människan i det rena tillståndet, i det nakna tillståndet ...

En ung kvinna med en lång, smidig kropp. En elegant man, lång han också. De möts en kväll på ett kafé i en badort. Han är desperat, på grund av någon han såg samma dag, det var den han alltid hade väntat på. Han ber den unga kvinnan att följa med honom och sova vid hans sida i det nakna rummet där han bor framför havet. Han kommer att betala henne för tjänsten.

Föreställningen ställer frågor kring kärlek mellan två personer som inte har samma sexuella preferenser. Hur kan man stå ut med att den andre aldrig kommer åt sina egna begär?

I berättelsens mitt, en ”begravningsplats”, en teaterscen, ett rum där kärlek är omöjlig. Liggande, stilla, en man och en kvinna, blå ögon svart hår. Precis som ”den unge främlingen” de båda älskar, och som de förlorat och gråter på grund av. Han, deprimerad, önskar ingenting från livet, väntar på rekonstruktion. Ända sedan han såg honom, konsumeras mannen med önskan om den unga främlingen och finner i den unga kvinnan samma ögon, samma hår.

På samma gång gråter kvinnan över sin åtrå till mannen, och mannen över att han hindras åtrå henne. Eller, egentligen sägs det bara att de gråter, egentligen gör de ingenting. De är exponerade, heliga, utvalda att dyrka. Allting kretsar kring ett hemskt och onämnbart tillfälle, där allt blivit avslöjat och försvunnet i ett enda ögonblick. I detta fatal ögonblick återkallar karaktärerna klarheten och mysteriet, den plötsliga visionen av en man med blå ögon och svart hår.


 Jérôme Delbey (f. 1975) kommer från Croix i Frankrike och är baserad i Göteborg. Efter fleråriga studier i sitt hemland anlitades han 2006 som dansare vid GöteborgsOperans Danskompani. Redan 2007 gjorde han en prisad koreografi för kompaniet, och han gjorde också en rad workshops och frilansprojekt vid samma tid. 2009 arbetade han med Scapinobaletten i Rotterdam och 2012 med Iceland Dance Company. Vid sidan av sin koreografi gör han också scenografi. Detta är bara en bråkdel av hans aktiviteter. Delbey är en nutida konstnär som inte ser begränsningar, utan bara möjligheter.


Dansarna i föreställningen är verksamma vid GöteborgsOperans Danskompani.

Blue Eyes, Black Hair hade urpremiär på Atalante i Göteborg 2019.

Produktion

Blue Eyes, Black Hair hade urpremiär på Atalante i Göteborg 2019.

Koncept, kostym, ljus, sound design, scenografi, regi: Jérôme Delbey

Dansare: Emilie Leriche, Benjamin Behrends och Pascal Marty

Musik: Francesco Cavalli, Claudio Monteverdi, Vicenzo Bellini, Lou Reed.

Dansarna i föreställningen är verksamma vid GöteborgsOperans Danskompani.

Foto Tilo Stengel

Anmäl dig till Folkteaterns nyhetsbrev!

Namn

Sökformulär