Ett performance av och med Roxy Farhat och Anusha Caroline Andersson

 

De minns situationer som satt fysiska såväl som psykiska spår. Kroppen minns det som sagts och det som gjorts. Kroppen förblir inte en stum bärare av minnen utan ges här möjlighet till uttryck. Varning för grafiskt innehåll och nakenhet. Ca 20 minuter.

Kroppsminnen/Body Memories framfördes första gången på festivalen Skankaloss i Gangef 2017.

Roxy Farhat föddes i Tehran, Iran, och är en konstnär utbildad i bl a Los Angeles och Stockholm. Hennes konst är konfrontativ, politisk, har puls och en unik närvaro och medvetenhet. Missa inte: Retrospektiv: Roxy Farhat 12 oktober kl 18.30 på Lilla Scenen.

Anusha Caroline Andersson föddes på Sri Lanka och är kulturaktivist med berättelsen som utgångspunkt. Anusha har bl a gått Nordens författarskola och har grundat kulturföreningen Historieberättarna.  Hon arbetar utifrån ett tydligt demokratiperspektiv där det unika i individen, via kultur, lyfts fram.

Möblering: Dynor i gradäng utan ryggstöd (ej stolar).

Fotograf: Frida Vega Salomonsson, Nina Varumo

"Det är starkt, sårbart och drabbande." Göteborgs-Posten 181014


Intervju med Roxy Farhat och Anusha Caroline Andersson

Hur uppstod idén med Kroppsminnen/Body Memories?

– Jag och Roxy snackade om det bisarra i att så många kvinnor vi känner har så många historier om olika övertramp eller sexuella trakasserier som de utsatts för av män. Berättelser om sjuka situationer om män som trätt över gränser i olika sammanhang.  Vi började spela upp scener av sjuka dialoger typ – ”Tjena kexet här står du och smular” osv … Det är raka motsatsen till ett skämt men det är ett skämt att det sker i den utsträckningen det gör, säger Anusha Caroline Andersson.

– Detta var precis innan Metoo. Nu, ”efter” Metoo, finns ett helt annat utrymme att gestalta och prata om de här sakerna, men när vi gjorde detta performance första gången, på festivalen Skankaloss i Gagnef förra sommaren, så var det fortfarande ett mycket svårare ämne att lyfta, säger Roxy Farhat.

– Vi ville gärna visa Kroppsminnen/Body Memories på en festival. Det var en tid då det sexuella trakasserier på festivaler runt om i landet uppmärksammades.  Vi ville göra något kring det faktum att det som sker ens kropp inte glöms bort, det sätter sina spår, säger Anusha Caroline Andersson.

– Det kändes intressant att störa ordningen på Gagnef och blanda in lite dålig stämning i den härliga stämningen som ”alla” är överens om finns på en sådan ”skön” plats, för det är ju så, i de härligaste momenten finns även det mörkaste, säger Roxy Farhat.

 

Hur skulle ni beskriva verket?

– Det handlar om utsatthet, både om att vara utsatt och att utsätta, säger Roxy Farhat.

– Vi går upp i en boxningsring där vi går in i en match. Du måste på något sätt fortsätta, hur tufft det än blir, så som livet ser ut. Vi reser oss upp igen och igen, säger Anusha Caroline Andersson.

– Vi gestaltar olika roller, i ringen precis som i livet. Våra roller är inte statiska utan i ena stunden är vi offer, i nästa stund förövare. Och där finns en stor aspekt av sårbarhet i utbytet med publiken, säger Roxy Farhat.

Anmäl dig till Folkteaterns nyhetsbrev!

Namn

Sökformulär